Efter ett halvhjärtat försök i att fundera ut en taktik för att kunna spela rita&gissa med mig själv (utan någon vidare framgång) sitter jag åter igen och varvar honungste med cigg och går på så sätt +-0 på förkylningsskalan.

När jag sitter här med inget annat än 7th heaven på tv (jag jag är efterbliven och laddar varken ner filmer eller serier) kan jag verkligen inte fatta hur jag klarade av det här så ofta förut. Att bara sitta hemma och göra ingenting och känna att man står still i tiden. Fyfan vad det är jobbigt. Mitt huvud är lika rastlös som ett barn på en helgmorgon samtidigt som min kropp verkar stå på tröskeln till döden. 

Vidare har jag inte så mycket på hjärnan förutom att jag borde bli frisk nununu och snart är det påsk och inget skulle sitta bättre än en vecka i värmen men neppsi.

Höstmys på landet

Kommer ni ihåg när man var sådär löjligt liten men kände sig så vuxen och trodde att man klarade allt på egen hand? Man blev galen när en vuxen försökte inkräkta ens liv, men ändå spenderades en hel del kvällar gråtandes i mammas famn. Man sket i allt som hette skola och ansvar, men ångrade det sen när det kom till kritan och försökte, så gott man kunde, sopa in all smuts under en alldeles för liten matta.

Man hatade att bli tilltalad som ett barn, men blev rosenrasande när något var för komplicerat. Man skulle ha sitt barnbidrag själv för man kunde sköta sin egen ekonomi, men pengarna var uppshoppade, uppdruckna eller uppätna på nolltid. 

Man skulle vara vuxen när det gällde hemmatider, alkohol och cigaretter men ett litet barn när det var pengar, att städa rummet och allt slags ansvar.

Men kan man klandra oss för att vi njöt av de få åren i livet man kan ta vara på det bästa av båda världarna?

.. efter en längre paus och några desperata försök i att få en blogg med min syster att funka.

Hänger här ett tag till tror jag, trivs så fint här så.

.. lovar jag mig själv att bära klackar när det passar, är bekvämt och när vädret tillåter. Detta för att göra mina 160 cm snäppet mer uthärdliga och slippa höra folk tänka "dvärg".

Hela min kropp skriker efter sömn men nähä då ville ju inte psyket det. Är uppe i snart 34 timmar vakenhet och detta efter bara 4 timmars sömn i lördags. Fyfan vad är det för fel på mitt huvud bankbankiväggen

Mitt huvud tror att det är morgon och jag är lika trött som på bilden

Jag har aldrig dygnat förrän inatt och inte heller har jag druckit så mycket ÄCKLIGT kaffe (alternativ översättning: vatten med en kaffesmak). Det har helt ärligt aldrig känts så bra att komma hem och dra i sig två dubbelespresso en eftermiddag sådär.

Kristjana ropar upp mig till badrummet (vilket endast kan innebära att det är något viktigt): Igår när jag slog dig, gjorde det ont? Det gjorde fett ont på min hand.

Ja, det kändes, men Kristjana du är 19 år, trodde vi hade växt ifrån sånt men icke.

Ögat vill hoppa ut

Jag har sån shoppingabstinens nu så det är inte klokt!!!!!!!! Jag tror att senast jag köpte något i klädväg var nån gång i november och hela hösten har jag köpt fula grejer som jag använt en gång och sen spottat på.

Så, hur gör man då när man vill ha allt men har inget och har inga intentioner att skaffa någon inkomstkälla förrän i sommar?

En bild från rikare dagar och fulare.

En sak jag noterat på sistone är barn påväg hem från skolan som springer, går, springer, går och springer. Det är rätt underhållande att titta på men framförallt är det underhållande att spekulera kring orsaken till detta beteende (låter som ett proffs inom sociologi eller något).

Är det brådska för att hinna hem till favvoprogrammet på Disney Channel eller springer de från någonting i rädsla? Där kommer det allra roligaste - det ser ut som varken eller utan snarare som nån form av tvångsbeteende. 

Men det är klart att vi alla har ju varit barn och när man tänker tillbaka på den tiden var det mycket man gjorde som är oförklarligt. Exempelvis åt man snö, klippte varandras hår med pysselsaxen och rymde hemifrån eller från skolan för att det var roligt.

Sen tyckte man heller inte om broccoli och det föll en inte ens i tanken hur fult det egentligen var med täckbyxor.

Så den enda vettiga slutsatsen som går att dra om det mystiska springbeteendet är väl att man gör det bara för att det är konstigt, precis som allt annat barn gör. Man kan nästan tro att barn är närmare besläktade med utomjordingar än vuxna.

Jag har också varit ett skumt utomjordingsbarn en gång i tiden

Jag har hostat hela natten och mitt rum känns som 100 grader, jag tror nog att jag är rätt så sjuk.

Men jag orkar inte vara sjuk och ligga hemma och ha tråkigt och var är alla när man behöver sushi 9 på morgonen? Hallå vakna dåååå

En bild från förr i tiden

Imorn vill jag inte se 500 statusupdates om hur mycket alla älskar sina pojkvänner och flickvänner och inte heller vill jag se pussbilder eller töntiga bilder överhuvudtaget. Framförallt vill jag inte se massa relationsupdates för alla hjärtans dag är en dag för allas hjärtan, inte allas facebookkonton.